Ångest!

Måste bara få skriva av mig lite,
jag har sådan liten skolaångest just nu men jag vet att när nästa vecka startar så startar mina dryga två månader av konstant rabiessmittat tjöt och jag hade hoppats på att jag skulle ha en klar bild framför mig hur jag skulle försöka klara mig ur det här. Jag vet att jag kommer att börja tänka ännumer dunkelt och jag kommer att bete mig illa och vara icke närvarande. Jag önskar att jag verkligen kunde försöka att lugna ner mig men det är inte riktigt så jag funkar.

Har ju däremot börjat träna och det gör faktiskt saken lite bättre har jag känt. Hoppas verkligen att Godingen och Shabo kommer att kunna stå ut med mig.....

När sedan sillen och nubben kommer fram på midsommar är det jag som ska slå mig på bröstet och säga att jag har klarat det, med stor hjälp från min kära familj som finns där för mig, men jag har ibland så svårt och se det.

Måste få avsluta med att jag lägger ett bet på att Lilleman kan krypa före sin 6 månaders dag =)

Denna sunda plattform!

Igår var en helt vanlig dag för herrn... Det var den 31 augusti 2009.

Plattformen kändes väldigt svajig vid ett par tillfällen..

Dagen började med att man vaknade kvart över åtta, stängde av alarmet och somnade om.
Godingen valde att förhala min morgon för hon tyckte minsann inte att jag behövde gå till skolan.
Senare på kvällen skulle jag få reda på varför hon inte ville att jag skulle masa mig iväg, men nog om detta nu.

Jag har ju blivit en såndär cyklist som inte klarar av att ens gå ner på stan utan att ha med sig biken. Känn då på denna ångestladdade kvart... Jag stod i hallen och klockan var kvart i 10, jag skulle bara! gå och hämta cykelnyckeln. Det tar 3 minuter att rulla till skolan så jag hade gott om tid. Döm av min förvåning när jag vänt upp och ner på lägenheten för andra gången och jag inte hittar den där förbannade nyckeln. Mitt i allt detta ringer Bosniern och jag försöker svara lugnt och sansat, det funkar i cirka 10 sekunder sen tar ångesten över och jag skriker rakt ut att jag måste springa. För är det nån gång här i livet jag kommer i tid så är det till föreläsningarna.
Det är ett kapitel för sig hur mycket jag hatar studenter som släpar sig in en kvart över start bara för att folk ska behöva märka att de överhuvudtaget existerar, patetiskt.....
Jaja nog om det.. Jag fick i alla fall springa till skolan med förbannelsen hängandes över mig.
Cykeln kommer nu bestraffas för att jag inte kunde skälla upp låset så nu blir det kompis vinkelslip som ska besöka objektets bakre del...

Mina tvära kast mellan de olika rollerna jag har i detta samhälle beskrivs härnedan:

Under gårdagen hade jag två lektioner, den första handlar om att ge värde till sina affärsrelationer, den andra lektionen var i Rosenlundsaulan och där byttes ARA modellen ut mot epidral och bäckenbottenbedövning....
Ja ni förstår, jag var nämligen på stormöte på vårdcentralen där ett hundratal föräldrar hade samlats för att få reda på den stora hemligheten.....




Ja, det gör ont att föda barn, stackars goding.....


Så nu har man lite koll på livmodertappen och att man inte behöver använda ficklampa för att få reda på om hon är öppen tillräckligt mycket för att man ska få komma in till förlossningen... Ähum hehe..

Jag vill verkligen att Draken ska komma ut snart så man får börja ta hand om sin familj.
Efter mötet blev det storhandling utan inköpslista och det vet ju alla hur farligt det kan bli...
I vårt fall klara vi oss undan fyrsiffrigt men det var ju tack vara undertecknads känsla för rabatterade varor =)

Nä nu får det vara slut på tjöt om skola, vård, omsorg....
Nu blir det actionfilm, betting och Zlatan.

Igår på kvällen hade jag bjudit hem Ryhov och Mekarn. Eller rättare sagt Godingen hade bjudit in mig och Ryhov till Mekarn, men hormonerna spelade henne ett spratt så det blev film hemma i Vegas istället. Förklaringen till varför hon inte vill att jag ska gå i skolan eller åka bort kommer allt närmre.

Synd att man är så stressad just nu och inte hinner vara tacksam över att man har kompisar på besök dagligen....
Filmen däremot var kanon då det förtärdes en Kapten och kaffe till Watchmen, den var grymt bra och full frontal blå nudity är ju inget man hänger läpp för heller =)

När man efter filmens slut, vänligen men bestämt, sagt hej då och tackat för en trevlig kväll åkte en slant in på över 2,5 mål på matchen mellan Zlatan och Sporting Gijon.... Jaja ok då han spelar i Barca.
Matchen var väl sisådär i underhållningsvärde, de första 81 minuterna spelade ju ingen roll när den reslige gneten slänger sig fram på mage och dyker in 3-0 i buren.... Riktigt gött att han nätade i den riktiga! debuten. Lycka till Zlatan och ge mig mera mål, och mål det kommer det att bli....

När matchen var slut hade klockan nästan släpat sig upp till midnatt... Godingen var med och såg slutet på matchen, jag fick nu även reda på varför hon inte vill att jag ska vistas på allmänna platser what so ever, hon är nämligen rädd för att vederbörande ska trilla av pinn och då till den milda grad att hon helst ser att jag missar lektioner och arbetspass på grund av att hon nu fått vatten på kvarnen då det första svininfluensafallet med dödlig utgång publicerats...
Ska nämnas att jag blivit lite förkyld men det är helt och hållet på grund av att vi sovit med öppet fönster och att jag inte har mage att ta det enda täcket just nu utan nöjer mig gladeligen med ett påslakan =)

Jaja nu kommer det till slut, over and out Vilsen Varg loggar in i vardagen igen

Nu måste jag få bikta mig, jag är nämligen en sån där ond människa...

Tänk er att ni har en 4 åring inne i skafferiet som passar på och leker lite därinne när dörren ändå är öppen, tänk sedan en homo sapiens utan kaffe i kroppen som ska bara slänga fram lite mat... Där är morgonens scenario...
Därefter slår denna sapiens igen dörren och skriker Ugh, kaffe nu.... och sedan glöms det bort att det var en liten törva därinne i skafferiet... Ponera då att vederbörande (undertecknad, reds anm.) sedan åker till sitt sportjobb och bedriver slitgöra där i säg, 10 timmar. Därefter åker man förbi gyllene (M)åsen och kommer hemladdat med prasslig påse... Du hinner knappt innanför dörren innan tvn är på och maten glufsas glatt ner... Hur tror ni man känner sig sen när man hör ett lätt skrapande på dörren när man kommer in i köket och ska kasta skräpet.....
Hjärtat står still,,, vart kommer ljudet ifrån... Räknar in de små liven, men det saknas ju för i h..vete ett... Öppnar skafferidörren och ut kommer en stackars 2,5 kilos varelse...

Ja ni borde förstå vid det här laget att det inte är barn vi pratar om utan våran stackars Perserkatt Lina, som väger för på tok för lite och inte klarar av att öppna en magnetlåda.. Hon har snällt legat därinne i 10 timmar och jag ska skämma bort henne när jag kommer hem ikväll efter att jag suttit klart barnvaktandet. Tur att mamman här i huset inte visste hur jag behandlat mitt egna lilla gullefjun därhemma för då hade man nog inte fått suttit här och svullat chips och godis med kingdom of heaven på datorn =)

Fredag kväll over and out VV

Nycklarna i hand..

Jag har väntat så länge på just denna dag.... Sjöng den gamla bohemen Kenta och visst har man gjort det...
Nu blev det ju inte bättre än att jag fick köra iväg godingen till tåget imorses, ho sulle nämligen té götet på intervju å då ble dä ju té att gå själver till lägenheten och ta emot disse sköna nycklar till vårat nya, centrala hem i JKPG.. Efter inspektion blev det en kaffe och macka på närmsta kondis och det visade sig vara Sandéns på Torpa. Om Frida hade jobbigt med sitt kaffe så hade jag det bättre och fri påtår är ju minst en pinne på den 5 gradiga skalan, så jag ger kaffet en 4...

Just idag är jag stark, sjöng han vidare den där gamla Kenta...
Och efter att sett LFC igår så är man ju rejält stark i kroppen förutom den där jäkla retstickan i halsen. Imorgon kommer det mesta av grejjerna att börnas över té JKPG...
Så väl mött i Kyrkelandets centrala delar i framtiden..

Hållplats kaos i Huskvarna

Vilken härlig start på dagen...
Har för en gångs skull gott om tid för att ta bussen till jobbet, solen skiner och allt är frid och fröjd.
Men se där får jag den briljanta idéen att gå med solen i ansiktet och dra mig bort mot min oturshållplats, där många svordomar skett pga bussar som ej passar tiderna.
När jag kliver ur solen och ställer mig i den svinkalla skuggan så har jag 5 minuter tillgodo innan kräket ska svänga runt hörnet.
En kvart går och jag förbannar mig själv för att jag var tvungen att välja skithållplatsen i skuggan och inte Torngatan där jag hade fått stå i solen och vänta.. Då slår det mig, bussen är sen eller så har den än en gång gått för tidigt, jag var ju bara 5 minuter tidig och Arriva skiter fullständigt i att passa alla övriga turer förutom deras kära stoppljusbussar, dvs Röda, gula och gröna linjen...
Skitsamma, jag hugger luren och ringer Arenan och säger att jag blir lite sen får ta en senare buss, men har sinnesnärvaro att be om en annan Huskybos nummer.
Ringer henne och hon var givetvis snäll så hon skulle hämta upp mig.

När kommer han till kaoset nu då???
Ni har väntat klart, 2 minuter senare dyker bussjäveln upp och jag ska lite nonchalant vifta vidare bussen så han ska slippa stanna och på så sätt köra ikapp tiden...
Han vinkar glatt och blåser vidare..... 20 meter längre fram slår han tvärnit så gamlingarna flyger omkring som vantar i bussen, de stod ju givetvis startklara för att påbörja operation månlandning... Men vilken landning de fick... Mitt upp i allt detta dyker Huskyföraren upp och jag berättar historien medans jag mysande ser på det trafikkaos jag skapat i centrala Huskvarna... =) =)

Jo tack, det stapplade ut 3 gamla med rolatorer, en snubbla och blev sittandes vid utgången pga att de inte hade någon hög trottoarkant att klättra ner på. Jag skämdes ögat ur mig och det stod bilar överallt, Jeffe skratta så hon höll på att gråta och jag tryckte mig allt längre ner i sätet så jag skulle slippa de äldres blickar... Hur det gick sedan??? Jag tror aldrig den där sketna hållplatsen kommer ha mig väntandes där något mer... Men inga människor kom till skada vad jag kunde se.